Så nu vilar allt på att jag kommer in på Åland. Annars blir det att vänta ett år till på att få börja studera till sjöingenjör. Oerhört irriterande.
Ta in oss som jobbar till sjöss istället för massa lurkar som inte ens pallar av livet här ute på det stora blå. Jaja, det är ju just min tur att det skulle bli så här.
Som tur är har man älsklingen att prata med, för trots att allt bara känns skit just nu och man bara vill misshandla det centrala nervsystemet på alla tänkbara vis så får hon mig att må bra. Ingen annan kan få mig på så bra humör som hon. Är grymt lycklig att ha henne!
Mytt lilla lyckopiller!
Och jag är så lycklig över att ha dej!<3
SvaraRadera